Höstdepression blir vinterdepp

Tidigare har jag alltid haft en svag depression under hösten. Kanske den fortsatt in över vintern, men då var jag redan så van att må som jag gjorde att jag inte tänkte mera på saken.

Min höstdepression bestod av dåligt humör, trötthet, jag blev lättirriterad, hade inte lust att göra något, ville isolera mig inne och så började jag tröstäta.

Nu, under de senaste 3 åren har min höstdepression sakta men säkert släppt. Mycket tror jag att det beror på att jag har en sambo som inte har något emot hösten, så hans humör har sakta med säkert smittat av sig på mig. Tack Älskling:)

I år är det första året som jag kommer ihåg som jag verkligen har tyckt om hösten! Det här beror säkert också på att det har varit en fin höst, eller så kommer jag i alla fall ihåg den. Det är ju ett bra täcken på att jag inte tycker illa om hösten, då kommer man ju bara ihåg allt det dåliga!

Nu, idag, märker jag dock att jag inte alls ser fram emot vintern. Snälla ge mig hellre regn och rusk än minusgrader och snö! Okej, det här beror ju nog till en stor del på att det blir ganska tungt att bo i vårt lilla fina hus under vintern. Köksdelen är gammal, fönster och dörrar drar och taket har inte särskillt mycket isolering. Allt det här leder till att kylan kommer in genast! Det räcker med en kall natt för att känna av det här inne...

Idag måste jag fundera ut hur jag skall kunna isolera huset ännu bättre än i fjol. Köksdörren stänger vi igen med en skiva och isolering, så den kan vi inte fixa bättre. Men ytterdörren måste jag hitta på något åt och så alla fönster... Blir att köpa mycket fönstertape och dra runt varje fönster!





Så här kommer jag ihåg sen-hösten. Varför kan det inte fortsätta fram till våren?
Lite snö vid julen är väl ok:)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0